Solen stekte utanför fönstret och in i mina ögon. Jag slog upp dem och kände att det skulle bli en härlig dag. Planerna för dagen var att gå ner på stranden och sola.

Min bror, Josh, skulle även gifta sig denna underbara och varma dag.

Josh ska fylla 20 år i år. Det är ganska tidigt att gifta sig när man är så ung, men han och hans fästmö tänker flytta till USA. Östra USA, i delstaden Kentucky. För att kunna flytta dit så måste dem vara gifta. Enligt lagen.

 

Jag reste mig upp från sängen och stannade framför spegeln. Mitt blonda hår var rufsigt och dem blå ögonen såg trötta ut.

Jag öppnade garderoben och tog fram ett par jeansshorts som gick ner till knäna, och ett vitt slappt kill-linne.

Jag satte på mig kläderna fort och gick sedan till toaletten, sköljde ansiktet och borstade tänderna i två minuter.

 

Efter att jag hade druckit ett stort glas med apelsinjuice så tog jag en handduk och mina badbyxor och gick ner till stranden. Jag skulle möta min kompis Liam där.

Jag hoppade på min mörkblåa cykel och började att cykla iväg. Det hoppade till i rumpan när jag åkte över det torra gruset som låg på marken.

 

När jag kom fram till stranden så var det redan några där. Två barnfamiljer, några ensamma par och barn som sprang runt hej vilt.

 

Jag såg Liam sitta på sin handduk lite längre fram. Jag gick fram till honom medan jag funderade på om jag skulle göra något busigt mot honom.

Det fick det bli. Jag skulle göra ett litet spratt.

 

Jag la ner min handduk och badbyxorna några meter bort från honom. Sedan gick jag ner till vattnet och blötte ner händerna. Vattnet var varm. Inte kallt i alla fall, men inte jättevarmt.

 

Jag gick upp till Liam igen. Han låg nu på rygg med sina svarta solglasögon tätt intill ögonen. Jag gick närmare honom och hörde små andetag. Jag la ner handen på hans mage och han hoppade till. Han drog av sig solglasögonen och sa ett svärord.

”Niall! Din lilla... ” sa Liam surt och lipade mot mig. Jag skrattade och gick och hämtade mina saker.

”Du ska alltid vara så... för mycket!” sa Liam bestämt och torkade sig på magen där han nu var blöt.

”Det klart jag ska!” skrattade jag och drog handduken runt mig. Jag tog av mig mina shorts och satte på mina badbyxor.

 

Badbyxorna var gula med ett vitt mönster på. Dem hade jag köpt i Turkiet för ett par år sedan.

 

”Tänk att det är så varmt nu. Det är ju bara den 17 Juni! Helt otroligt!” sa jag en aning högt och bredde ut min handduk på sanden.

Jag la mig ner på rygg på handduken och suckade lättat.

”Jo du. Liam fixar biffen!” svarade han retsamt och log snett.  Jag skrattade och la mig sen ner på min handduk.

 

Efter en stund så var jag genom svettig. Jag ställde mig upp på handduken och kände hur det klibbades ihop under armarna.

”Tror jag tar ett litet bad nu!” sa jag sedan och drog upp handduken i famnen. ”Hänger du med?”

Liam svarade inte. Han sov säker.

 

Jag ryckte på axlarna och började gå ner mot stranden. Jag kände ett dunk i sidan och kollade dit. En tjej låg på marken och verkade ha gått in i mig.

”Oj, herregud. Jag är ledsen!” sa jag och vände mig emot henne. Jag räckte fram handen mot henne och hon tog tag i den.

 

Hon hade brunt hår ner till axlarna ungefär, lite längre. Dem chokladbruna ögonen blänkte och hon la handen över huvudet.

”Nej, det var mitt fel!” sa hon lite vimsigt och skakade.

”Är du okej?” sa jag och tog tag i hennes axel för att hon inte skulle ramla.

Hon tog bort handen från huvudet och stirrade mig rakt in i ögonen.

”Herregud! Du är Niall Horan?! Niall från One Direction?!” skrek hon sen och gjorde en rörelse.

Jag la pekfingret över hennes mun. Menat att hon skulle vara tyst.

Jag kollade runt omkring oss. Ingen verkade ha hört henne. Jag pustade ut och log för mig själv. Vilket tur!

 

”Ja, jag är Niall!” sa jag sen och drog bort fingret. ”By the way, vem är du?”

Hon ignorerade min fråga och drog upp sin mobil från fickan på sina shorts. Jag antog att hon skulle logga in på Twitter och skriva att jag var här.

”Snälla, gör det inte...” mumlade jag och sneglade ner på hennes mobil.

Precis som jag trodde, så hade hon loggat in på Twitter och börjat skriva något. Hon skakade på huvudet och kollade upp på mig.

”Får jag ta en bild med dig?” sa hon med en gullig och irriterande röst. Jag suckade  och nickade på huvudet.

 

Hon ställde sig bredvid mig och la armen runt min axel. Jag gjorde precis som hon och log in mot kameran. Sekunden efter så hördes ett litet ”klick”, och hon log brett. ”Tack! Jag heter Isabella. Isabella Kahnsert!”

’Isabella.. Kahnsert.. Det låter bekant..’, tänkte jag och funderade lite på vart ifrån jag hade hört det tidigare.

”Isabella? Inte så att du gick på dagiset ‘Lärkan’ förut?” frågade jag och studerade henne uppifrån och ner.

Hon kollade upp på mig och vi fick ögonkontakt. Hon nickade långsamt och sen lite snabbare.

”Men herregud.. Det gjorde du med?! Oj.. vad roligt!” sa hon sen och verkade chockad.

På dagis så hade vi varit ”ihop”. Det var en ganska rolig historia. Vi brukade gå bakom ett förråd och pussas.

”Haha, ja! Vad rolig att träffas igen. Men du kan få mitt nummer, så kan du ringa någon gång?” flinade jag och ställde mig till rätta. Hon nickade ivrigt och jag gav henne numret.

”Tack Niall!” sa hon sen och pussade mig lätt på kinden innan hon försvann förbi mig.

Jag kollade efter henne och hon slog sig ner bredvid en kille med magmuskler. Killen hade svart hår och verkade vara runt tjugo. Jag nickade kort på huvudet och skakade bort mina funderingar kring henne.

 

Jag fortsatte ner i vattnet och kände hur det sprutade upp på benen.

Jag dök ner under ytan och hoppade upp i luften några sekunder efter. Jag spottade ut vatten som jag hade fått i munnen och började att gå upp mot stranden igen. Det var skönt med ett svalkande bad.

 

Jag drog till mig min handduk och torkade håret och sen magen. Det droppade fortfarande vattnen ner från håret när jag la mig på rygg på handduken.

Liam verkade fortfarande sova. Eller så låssades han bara det.

 

Jag la händerna på magen och kollade upp i himlen. Det hade bildas små, små vita moln där uppe. Ett av alla dem tusentals molnen såg ut lite som ett lamm. Lammet stod på en stor äng av fint och saftigt gräs.

 

Liam ryckte till och började dregla ner på sin handduken. Han var visst inte helt perfekt som alla verkade tro.

Han kollade upp på mig med stora ögon och rädd min.

”Vadå?” frågade jag och kunde inte låta bli att flina. Han slog till mig på handen och kollade förvirrat ut mot stranden.

 

Jag log lite för mig själv och lutade mig tillbaka på handduken igen. Efter en liten stund somnade jag.

 

”Men Alexander! Kan du sluta nu?!” frågade jag irriterat och spärrade upp blicken på honom.

Han kollade tillbaka upp på mig med hundögon. Dem där hundögonen, dem hade jag redan gått på så många gånger tidigare.

Jag skakade på huvudet och tog upp min bruna väska, sen ställde jag mig upp och var beredd på att gå.

”Du, Alexander, du kan hälsa din morsa och alla andra i din släkt att det är slut mellan oss! För alltid! Det finns inget ’vi’ längre!” for det ur mig och tårar föll ner från mina kinder.

”Isabella! Du kan inte göra såhär!”

Jag fnös till. Varför kunde jag inte det? Han hade redan bedragit mig många gånger tidigare.

”Adjö!”, sa jag bara och sen började att springa i väg från honom.

 

När jag hade sprungit en bit så tittade jag bak. Han var inte kvar. Han måste ha gått. Vilken svikare!

 

Jag föll ned på knä i sanden och tårarna sprutade ur mig. Varför gjorde jag det?! Det skulle ju vara jag och Alexander hela livet. Jag hade lovat mig själv det! Att aldrig, verkligen aldrig göra slut med honom! Men det var det jag nyss hade gjort.

 

Solen började gå ner från himlen och det blev kallare i luften.

Nu var det inte så många på stranden längre. Bara jag, och ungefär fem stycken till.  Barnfamiljerna som hade varit här tidigare hade gått hem för länge sen.

 

Efter ungefär en kvart så reste jag mig upp. Mitt band på linnet hade åkt av så att det hängde ner över axeln.

Jag kände hur mitt smink hade klibbats fast sig vid kinderna efter alla miljoner tårar som jag hade fått ur mig.

Jag drog upp min väska över axeln och tittade ner i marken medan jag snabbt fortsatte framåt. Jag visste inte vart jag skulle, bara bort!

 

 

”Äsch! Du, Liam. Jag tror att jag sticker hem nu! Måste hinna äta något innan Josh’s bröllop..” sa jag irriterat och packade ihop mina saker.

Liam gäspade sömnigt men reste sig upp han också.

”Skit! Jag skulle ju också komma!” fick han ur sig och blev ganska stressad.

Jag stod upp och skrattade åt honom. Det var rätt så roligt när han fick små damp utbrott.

 

Vi sprang bort från stranden och ända hem till mig. I dörren så möttes vi av Josh. Han hade på sig en svart smoking med en lila liten näsduk i vänstra fickan.

”Shit! Ska ni skrämmas?!” sa han bestämt och tittade sträng på oss.

Liam flinade lite och jag skakade förskräckt på huvudet.

”Förlåt att vi är sena.. När börjar bröllopet?!” svarade jag och såg mamma komma i bakhåll.