Hej.

Hej! Som ni kanske har märkt så har vi inte uppdaterat på ett ganska bra tag, förlåt för det. Jag vet inte vad som kommer hända med novellskrivandet nu.. Både jag (Josse) och Lovisa skriver noveller på två andra bloggar. Men, tycker ni att vi ska fortsätta med novellerna här? Eftersom det är några som faktiskt besöker bloggen, plus att vi har en fin design! :) Så, vad tycker ni? Ska vi fortsätta eller inte? :D

Solen stekte utanför fönstret och in i mina ögon. Jag slog upp dem och kände att det skulle bli en härlig dag. Planerna för dagen var att gå ner på stranden och sola.

Min bror, Josh, skulle även gifta sig denna underbara och varma dag.

Josh ska fylla 20 år i år. Det är ganska tidigt att gifta sig när man är så ung, men han och hans fästmö tänker flytta till USA. Östra USA, i delstaden Kentucky. För att kunna flytta dit så måste dem vara gifta. Enligt lagen.

 

Jag reste mig upp från sängen och stannade framför spegeln. Mitt blonda hår var rufsigt och dem blå ögonen såg trötta ut.

Jag öppnade garderoben och tog fram ett par jeansshorts som gick ner till knäna, och ett vitt slappt kill-linne.

Jag satte på mig kläderna fort och gick sedan till toaletten, sköljde ansiktet och borstade tänderna i två minuter.

 

Efter att jag hade druckit ett stort glas med apelsinjuice så tog jag en handduk och mina badbyxor och gick ner till stranden. Jag skulle möta min kompis Liam där.

Jag hoppade på min mörkblåa cykel och började att cykla iväg. Det hoppade till i rumpan när jag åkte över det torra gruset som låg på marken.

 

När jag kom fram till stranden så var det redan några där. Två barnfamiljer, några ensamma par och barn som sprang runt hej vilt.

 

Jag såg Liam sitta på sin handduk lite längre fram. Jag gick fram till honom medan jag funderade på om jag skulle göra något busigt mot honom.

Det fick det bli. Jag skulle göra ett litet spratt.

 

Jag la ner min handduk och badbyxorna några meter bort från honom. Sedan gick jag ner till vattnet och blötte ner händerna. Vattnet var varm. Inte kallt i alla fall, men inte jättevarmt.

 

Jag gick upp till Liam igen. Han låg nu på rygg med sina svarta solglasögon tätt intill ögonen. Jag gick närmare honom och hörde små andetag. Jag la ner handen på hans mage och han hoppade till. Han drog av sig solglasögonen och sa ett svärord.

”Niall! Din lilla... ” sa Liam surt och lipade mot mig. Jag skrattade och gick och hämtade mina saker.

”Du ska alltid vara så... för mycket!” sa Liam bestämt och torkade sig på magen där han nu var blöt.

”Det klart jag ska!” skrattade jag och drog handduken runt mig. Jag tog av mig mina shorts och satte på mina badbyxor.

 

Badbyxorna var gula med ett vitt mönster på. Dem hade jag köpt i Turkiet för ett par år sedan.

 

”Tänk att det är så varmt nu. Det är ju bara den 17 Juni! Helt otroligt!” sa jag en aning högt och bredde ut min handduk på sanden.

Jag la mig ner på rygg på handduken och suckade lättat.

”Jo du. Liam fixar biffen!” svarade han retsamt och log snett.  Jag skrattade och la mig sen ner på min handduk.

 

Efter en stund så var jag genom svettig. Jag ställde mig upp på handduken och kände hur det klibbades ihop under armarna.

”Tror jag tar ett litet bad nu!” sa jag sedan och drog upp handduken i famnen. ”Hänger du med?”

Liam svarade inte. Han sov säker.

 

Jag ryckte på axlarna och började gå ner mot stranden. Jag kände ett dunk i sidan och kollade dit. En tjej låg på marken och verkade ha gått in i mig.

”Oj, herregud. Jag är ledsen!” sa jag och vände mig emot henne. Jag räckte fram handen mot henne och hon tog tag i den.

 

Hon hade brunt hår ner till axlarna ungefär, lite längre. Dem chokladbruna ögonen blänkte och hon la handen över huvudet.

”Nej, det var mitt fel!” sa hon lite vimsigt och skakade.

”Är du okej?” sa jag och tog tag i hennes axel för att hon inte skulle ramla.

Hon tog bort handen från huvudet och stirrade mig rakt in i ögonen.

”Herregud! Du är Niall Horan?! Niall från One Direction?!” skrek hon sen och gjorde en rörelse.

Jag la pekfingret över hennes mun. Menat att hon skulle vara tyst.

Jag kollade runt omkring oss. Ingen verkade ha hört henne. Jag pustade ut och log för mig själv. Vilket tur!

 

”Ja, jag är Niall!” sa jag sen och drog bort fingret. ”By the way, vem är du?”

Hon ignorerade min fråga och drog upp sin mobil från fickan på sina shorts. Jag antog att hon skulle logga in på Twitter och skriva att jag var här.

”Snälla, gör det inte...” mumlade jag och sneglade ner på hennes mobil.

Precis som jag trodde, så hade hon loggat in på Twitter och börjat skriva något. Hon skakade på huvudet och kollade upp på mig.

”Får jag ta en bild med dig?” sa hon med en gullig och irriterande röst. Jag suckade  och nickade på huvudet.

 

Hon ställde sig bredvid mig och la armen runt min axel. Jag gjorde precis som hon och log in mot kameran. Sekunden efter så hördes ett litet ”klick”, och hon log brett. ”Tack! Jag heter Isabella. Isabella Kahnsert!”

’Isabella.. Kahnsert.. Det låter bekant..’, tänkte jag och funderade lite på vart ifrån jag hade hört det tidigare.

”Isabella? Inte så att du gick på dagiset ‘Lärkan’ förut?” frågade jag och studerade henne uppifrån och ner.

Hon kollade upp på mig och vi fick ögonkontakt. Hon nickade långsamt och sen lite snabbare.

”Men herregud.. Det gjorde du med?! Oj.. vad roligt!” sa hon sen och verkade chockad.

På dagis så hade vi varit ”ihop”. Det var en ganska rolig historia. Vi brukade gå bakom ett förråd och pussas.

”Haha, ja! Vad rolig att träffas igen. Men du kan få mitt nummer, så kan du ringa någon gång?” flinade jag och ställde mig till rätta. Hon nickade ivrigt och jag gav henne numret.

”Tack Niall!” sa hon sen och pussade mig lätt på kinden innan hon försvann förbi mig.

Jag kollade efter henne och hon slog sig ner bredvid en kille med magmuskler. Killen hade svart hår och verkade vara runt tjugo. Jag nickade kort på huvudet och skakade bort mina funderingar kring henne.

 

Jag fortsatte ner i vattnet och kände hur det sprutade upp på benen.

Jag dök ner under ytan och hoppade upp i luften några sekunder efter. Jag spottade ut vatten som jag hade fått i munnen och började att gå upp mot stranden igen. Det var skönt med ett svalkande bad.

 

Jag drog till mig min handduk och torkade håret och sen magen. Det droppade fortfarande vattnen ner från håret när jag la mig på rygg på handduken.

Liam verkade fortfarande sova. Eller så låssades han bara det.

 

Jag la händerna på magen och kollade upp i himlen. Det hade bildas små, små vita moln där uppe. Ett av alla dem tusentals molnen såg ut lite som ett lamm. Lammet stod på en stor äng av fint och saftigt gräs.

 

Liam ryckte till och började dregla ner på sin handduken. Han var visst inte helt perfekt som alla verkade tro.

Han kollade upp på mig med stora ögon och rädd min.

”Vadå?” frågade jag och kunde inte låta bli att flina. Han slog till mig på handen och kollade förvirrat ut mot stranden.

 

Jag log lite för mig själv och lutade mig tillbaka på handduken igen. Efter en liten stund somnade jag.

 

”Men Alexander! Kan du sluta nu?!” frågade jag irriterat och spärrade upp blicken på honom.

Han kollade tillbaka upp på mig med hundögon. Dem där hundögonen, dem hade jag redan gått på så många gånger tidigare.

Jag skakade på huvudet och tog upp min bruna väska, sen ställde jag mig upp och var beredd på att gå.

”Du, Alexander, du kan hälsa din morsa och alla andra i din släkt att det är slut mellan oss! För alltid! Det finns inget ’vi’ längre!” for det ur mig och tårar föll ner från mina kinder.

”Isabella! Du kan inte göra såhär!”

Jag fnös till. Varför kunde jag inte det? Han hade redan bedragit mig många gånger tidigare.

”Adjö!”, sa jag bara och sen började att springa i väg från honom.

 

När jag hade sprungit en bit så tittade jag bak. Han var inte kvar. Han måste ha gått. Vilken svikare!

 

Jag föll ned på knä i sanden och tårarna sprutade ur mig. Varför gjorde jag det?! Det skulle ju vara jag och Alexander hela livet. Jag hade lovat mig själv det! Att aldrig, verkligen aldrig göra slut med honom! Men det var det jag nyss hade gjort.

 

Solen började gå ner från himlen och det blev kallare i luften.

Nu var det inte så många på stranden längre. Bara jag, och ungefär fem stycken till.  Barnfamiljerna som hade varit här tidigare hade gått hem för länge sen.

 

Efter ungefär en kvart så reste jag mig upp. Mitt band på linnet hade åkt av så att det hängde ner över axeln.

Jag kände hur mitt smink hade klibbats fast sig vid kinderna efter alla miljoner tårar som jag hade fått ur mig.

Jag drog upp min väska över axeln och tittade ner i marken medan jag snabbt fortsatte framåt. Jag visste inte vart jag skulle, bara bort!

 

 

”Äsch! Du, Liam. Jag tror att jag sticker hem nu! Måste hinna äta något innan Josh’s bröllop..” sa jag irriterat och packade ihop mina saker.

Liam gäspade sömnigt men reste sig upp han också.

”Skit! Jag skulle ju också komma!” fick han ur sig och blev ganska stressad.

Jag stod upp och skrattade åt honom. Det var rätt så roligt när han fick små damp utbrott.

 

Vi sprang bort från stranden och ända hem till mig. I dörren så möttes vi av Josh. Han hade på sig en svart smoking med en lila liten näsduk i vänstra fickan.

”Shit! Ska ni skrämmas?!” sa han bestämt och tittade sträng på oss.

Liam flinade lite och jag skakade förskräckt på huvudet.

”Förlåt att vi är sena.. När börjar bröllopet?!” svarade jag och såg mamma komma i bakhåll.

Emmas perspektiv

- Emma, vi måste åka! Ropade mamma nerifrån hallen
- Mm.., jag suckade och tog tag i den stora, rosa resväskan. Jag gick ut ur rummet och ner för trappan. Mamma stod redo i hallen med sin vinröda väska. Hon log mot mig, som att det här skulle bli kul. Jag ignorerade det och kollade ner i min vita IPhone som för tillfället hade ett skrikrosa skal. Jag satte lurarna i öronen och satte på spellistan ”1D”. Jag älskade dem, speciellt Louis, min sötnöt.

Mamma öppnade ytterdörren och gick ut med sin väska och la den i bakluckan. Sen kom hon in igen och gav pappa en stor, lång puss på munnen. Jag gjorde en äcklad min och gick ut och lade väskan i bakluckan. Jag satte mig sedan fram. Jag såg upp mot huset, dörren var av någon anledning stängd nu. Jag suckade igen. Jag ville verkligen inte åka till klassåterträffen med mammas klass från förra århundradet typ. Vad skulle det vara bra för? Men jag var tvungen, pappa skulle åka till Danmark med Melissa, min sexåriga lillasyster, i 5 nätter. Hon skulle på något ridläger. Mamma tyckte att jag fortfarande var för liten för att sova hemma själv i 3 nätter. Men kom igen, jag var faktiskt nitton. Vad skulle jag göra med en massa tanter på en fest? Jag skrattade åt mig själv när jag fick upp bilden i huvudet med en massa tanter festa.

Dörren öppnades äntligen efter några minuter, mamma kom ut och gick mot bilen. Pappa stannade i dörröppningen. Av någon konstig anledning hade han en massa röda munmärken i ansiktet. Jag vände mig om och kollade på mamma. Precis som jag trodde, mamma hade läppstift och hon hade kysst honom i hela ansiktet. Jag gjorde ännu en äcklad min. Dem är över 40 år båda två, då håller man inte på med sånt!

Mamma satte sig i sätet bredvid mig och startade motorn. Jag såg upp på huset bredvid oss och såg mot pappa, men även Melissa som nu hade kommit och vinkat. Jag vinkade snabbt tillbaka innan bilen sakta började rulla iväg
- Hur lång tid sa du att det tog att åka dit? Jag vände mig mot mamma
- 4 timmar, Svarade hon
Jag suckade, så lång tid. ”One Thing” började spelas i hörlurarna, en av mina favoritlåtar. Jag lutade mig bakåt och somnade.

Louis Perspektiv

Jag öppnade bildörren och satte ner mina fötter på den grusiga vägen. Jag klev ur bilen och rättade till den vita t-shirten med en skugga av en man på. Mamma klev ur på andra sidan av bilen och öppnade bakluckan. Jag gick dit och tog fram min svarta resväska. Mamma tog också ut sin väska och låste sen bilen.

- Här är hotellet, sa hon och pekade mot en stor byggnad
Jag såg mot byggnaden som såg ut som en arbetsplats för såna som håller på med cement och inte ett hotell.
- Okej, sa jag surt och började dra min väska mot hotellet

- Vi har bokat rum, sa mamma när vi kommit in i byggnaden
- Okej, namn? sa receptionisten
- Tomlinson, sa mamma snabbt
Receptionisten nickade och la en rumsnyckel på bänken framför oss. Jag tog upp nyckeln, rum 238 var den visst till.
- Jag går till rummet, viskade jag i mammas öra och hon nickade. Jag tog tag i väskan och gick till skylten där det stod vart alla rum låg och letade efter vårat rum. Det verkade ligga på våning tre. Jag gick till hissen och tryckte på knappen som man skulle trycka på för att hissen skulle komma. Den kom efter två sekunder och jag klev in. Jag fylldes av en spännande känsla när jag såg hur hissen såg ut. Det var speglar överallt och den såg allmänt lyxig ut. Hela hotell-byggnaden var mycket lyxigare inuti än vad den var utanpå. Jag tryckte på knappen som det stod en fin ”3” ingraverat på en guldplätt. Det tog tio sekunder sen stannade hissen och dörren öppnades. Jag klev ut och kollade på alla dörrarna, där var den, dörren till rum nummer 238. Jag gick ditt och låste upp dörren. Rummet var lika fint som hissen. Det var silverskimrande väggar och golvet var i en mysig träfärg. Tack och lov fanns det två sovrum, vilket betydde att jag inte behöver dela rum med mamma, en stor lättnad spred sig över mig. Efter två sekunders funderan valde jag det största sovrummet. Jag la upp min väska på sängen som ett bevis på att det var min säng. Sedan gick jag och kollade resten av hotellrummet. Badrummet såg nyrenoverat ut. I båda sovrummen fanns det en tv och i allrummet var det en balkong.

Mamma kom in efter en kvart.
- Vart har du varit? Frågade jag
- Jag träffade Cecilia, du vet hon som har en dotter dom heter Emma? Hon log när hon pratade om Cecilia, det hade varit hennes bästis sen ettan men på nåt sätt hade dem tappat kontakten när Cecilia flyttade till Stockholm och mamma till Oslo. Men det var väl tur det, annars hade varken jag eller Emma funnits till, ja, min pappa är Norsk. Nu bor vi också i Stockholm men mamma har inte ”hunnit” ta kontakt med Cecilia igen. ”Hunnit”? Vad var det för skitsnack? Vi har bott i Stockholm sen jag var 4 år, alltså i 17 år, då skulle hon hunnit.
- Okej, ja, svarade jag
- Emma var jättesöt, ni träffas säkert imorgon, mamma log återigen
- Okej, sa jag, jag lät inte så jätteintresserad men egentligen var jag det. Jag ville träffa denne Emma, hon verkade trevlig.
- Förresten, dem har rummet mittemot oss, du kanske kan gå och säga hej? Frågade hon, hon hade nog börjat ana någonting.
- Äh, tror inte det

Klockan hade hunnit blivit runt 7 och jag låg i sängen och kollade på tv. Fast egentligen kollade jag inte så mycket på tv. Jag funderade mest på om jag skulle gå över till Emma. Vad jag skulle säga, men framför allt hur hon skulle reagera när hon såg mig. Jag var ju faktiskt en av medlemmarna i One Direction, dessutom hade jag hört att hon var galen i oss men även att hon gillade mig mest. Det var såklart smickrande men jag blev lite orolig. Jag hade aldrig sett henne men det kändes som att hon och jag kunde ha ett seriöst förhållande. Jag bestämde mig tillslut för att inte gå över till henne utan att jag skulle vänta tills imorgon på klassåterträffen.

Emmas perspektiv

Jag öppnade duschdörrarna och tog tag i den varma och mysiga hotellhandduken. Jag snodde den runt mig och klev ur duschen. Jag gick till spegeln som nu hade blivit immig av alla värme. Jag tog upp ena handen och skrev ”E+L=Sant” på den. Jag log för mig själv och ritade ett hjärta runt om det. Jag kom på mig själv efter några sekunder att mamma kunde se så jag strök snabbt över det. Jag såg nu mig själv i spegeln. Det droppade någon droppe från håret och landade på handduken. Jag såg mot handduksställningen, det hängde tre handdukar på den, mamma behövde säkert bara en så jag tog en till och satte upp som en turban i håret. Jag såg mig själv i spegeln en sista gång innan jag låste upp dörren och gick ut.

- Din tur att duscha mamma! Ropade jag innan jag gick in i mitt rum. Jag hörde ett svagt ”Okej” men det var inte så tydligt. Jag öppnade resväskan som jag lagt upp på sängen. Jag tog på mig ett par rosa trosor och en svart bh. Ovanpå det satte jag ett par blåa stuprörsjeans och på överkroppen ett svart linne med en mintgrön magtröja ovanpå. Jag tog ut min lila sminkväska och hårborsten ur resväskan och gick till det lilla bordet med en spegel ovanför. Jag började med att borsta igenom håret och gjorde en snabb fläta av luggen som jag satte upp med en hårnål. Sedan öppnade sminkväskan och tog fram mascaran och drog på ett lager. Sen tog jag ljusrosa ögonskuggan och drog på ett lager med den också. Jag sprayade även lite av min adidasparfym på mig och packade sen ihop allting.
Jag gick till resväskan och tog fram min dator när jag var klar. Jag satte igång den och kollade klockan på mobilen. 19.25. Jag suckade och skrev in lösenordet på datorn som nu hade satt igång sig. Min skrivbordsbakgrund kom upp, en bild på Louis Tomlinson. Jag gick med musen till den lilla ”nätverks”-symbolen i högra hörnet. Jag tryckte på den och kollade om det fanns gratis wi-fi. Ja, det fanns det! Jag kopplade upp mig och loggade in på skype, bara sunkiga Alexander från parallellklassen och klassen fjortis, Amanda var inloggade. Jag suckade och satte min status till ”Stör ej”. Sen tog jag upp internet och loggade in på Facebook. Jag skrev ett snabbt statusinlägg. ”Nyss kommit fram till hotellet. Mammas klassåterträff imorgon börjar klockan 9, snark!” och Skicka! Jag trycket på ”Skicka”-knappen.

Det knackade på min dörr och mamma klev in. Hon hade bara sin handduk på kroppen.
- Vill du äta på hotellet ikväll? Frågade hon och gned ur några droppar vatten från håret som sakta landade på hennes handduk.
Jag skakade på huvudet  och såg ner på datorskärmen igen. Gabriella, min bästa vän hade kommenterat min status. Hon hade skrivit ”Saknar dig redan, du kunde ju bott hos mig! Lova att rapportera allt som händer i ett sms någon dag :) Puss” Jag skrattade och började med ett svar ”Haha, saknar dig med. Ja, det tycker jag med, men mamma vägrade, hon tyckte att det här skulle bli en ”mamma-dotter-utflykt”, skitsnack.. LOVAR! Puss <3”. Jag skickade iväg det och såg sen upp mot mamma som stod kvar.
- Nej, jag vill inte ha nåt.. sa jag
- Kan du gå nu? Klä på dig kanske?
- Visst, sa hon och skrattade retsamt medan hon gick ut
- Stäng dörren, sa jag i sista sekund
- Visst, hon svarade men stängde ändå inte dörren.
Jag suckade, så typiskt mammor. Jag reste mig upp och gick och stängde dörren.

När jag kom tillbaka till datorn så hade Gabriella hunnit svara ”Hahhahahaa jaa. Puss <3” Jag skrev ett snabbt ”Puss <3” som svar och loggade sen ut.. Jag stängde av datorn och gick ut till allrummet där mamma satt, nu med kläder på och läste en bok. Jag tror att det var ”100 åringen som klev ut genom fönstret och försvann” av Jonas Jonasson. Jag skrattade och gick ut på balkongen. Den var ganska stor, och fin. Det fanns ett ganska stort bord med sex stolar runt om. Vid ena hörnet var det två solstolar. Sen var det lite andra saker, några krukväxter, några klädhängare och sådant.

Jag satte mig i en av solstolarna och satte på mig mina solglasögon. Sen stoppade jag in lurarna i öronen igen och satte på samma spellista som förut, ”1D”.

Jag hade precis lagt mig i en skön ställning och nästan slumrat till när mamma kom ut på balkongen.
- Jag tänkte gå över till affären och köpa något till ikväll, vill du ha något? Frågade hon
- Vänta, vad är det för dag? Frågade jag osäkert
- Lördag
- Köp nå goda chips och Fanta Lemon
Mamma nickade som svar.
- Snart tillbaka då, sa hon och försvann utom synhåll.

Jag reste mig upp, musiken dunkade fortfarande i lurarna, och såg ut över staden. Det var fint, en ganska romantisk känsla över det hela. Det mesta var grönt, skog och äng blandat. Men det var lite blått här och var, det mesta av det var damm. Det var en parkering och några små bilvägar här och var men annars var det ganska lugnt, eller just idag var det ganska blåsigt så träden var ju inte så stilla men jag föreställde mig hur dte skulle vara en varm sommardag. Hoppas att det blev så imorgon nu. Så att man inte fick sitta under något himla parasoll i spöregn, usch och fy.

Helt plötsligt började det regna, som att jag hade hjälpt det på något sätt. Jag såg ner mot gatan en snabbis innan jag gick in. Men vänta, där var ju mamma, hon gick där med två matkassar i handen, hon var dyngblöt i håret. Jag suckade och gick in. Jag stängde balkongdörren bakom mig och satte mig i soffan. Jag slog på tv:n. Det första som kom upp var tvåan, den där kanalen som bara visar massa onödiga forskarstudier och så vidare och så vidare. Jag stängde av musiken på min IPhone och bläddrade vidare. Jag hittade ett program på fyran, det hette ”Äntligen Hemma”. Jag tror att det gick i repris. Jag kollade på det i alla fall.

2 minuter senare kom mamma in genom dörren, genomblöt i håret och kläderna.
- Hej, sa jag och reste mig upp och gick mot mamma.
- Kan du ta matkassarna och ställa in dem i kylskåpet som jag hittade i pentryt? Frågade hon medan hon tog av sig ballerinaskorna som droppade vatten och gick sen in i badrummet ”jag som nyss bytte kläder... åhh..” Lät det svagt innan hon stängde igen dörren.
Jag nickade och gick och tog kassarna och gick till pentryt som låg strax intill allrummet. Mycket riktigt, där fanns det ett litet kylskåp, ganska diskret stod det men det fanns ändå ett. Jag började packa upp varorna, kylvarorna ställde jag in i kylskåpet och dem som inte var kylvaror på bänken.

Efter fem minuter kom mamma ut, nu iklädd sin rosa One Piece. Jag skrattade åt henne och hon log tillbaka.
- Vad duktig du har vart min lilla ängel! Sa mamma när hon såg hur fint maten stod uppradat på bänken.
- Äsch.., Jag log
Mamma kom och gav mig en kram
- Jag går och lägger mig, sa jag när vi slutat kramas.
Mamma nickade och jag försvann in till mitt rum. Jag bytte snabbt om till min sovtröja och hoppade ner i sängen. Jag orkade inte borsta tänderna idag. Jag somnade direkt.

 

---

 

Det där var Kapitel 1 av min (Lovisa) novell. Tycks? Kommentera!

Hej ! Vi är två tjejer med namn Lovisa och Josse, både är 12 år gamla. Vi har nu bestämt oss för att göra en novellblogg tillsammans. Båda två har haft novellbloggar förut och vi vet alltså hur det går till, haha.

Hejj och välkommen till våran blogg.

Vi som driver denna novell-bloggen heter Lovisa och Josse.

Jag gör bara ett snabbt inlägg nu, ett mer grundligare inlägg om våra noveller och oss kommer komma senare, hehe.

Jaha, var väl det. Kommer som  sagt ett annat inlägg senare.

Kram < 3